Så skönt

Det ska faktiskt bli riktigt skönt att åka hem imorgon. Slippa familjen. Jag är ju så passa gammal nu att jag inte borde bli tjatad på och få pikar från min mor. Hon måste vara världsbäst på det. Man får heller inte ha egna åsikter och säga något vid middagsbordet utan att mamma ska komma med en åsikt eller ha en invändning. Pappa är betydligt bättre på att vara tyst och inte säga något. Men det hela kanske beror på att jag och mamma är väldigt lika varandra som personer, även min yngre syster har samma egenskaper.

Kanske är därför pappa gång efter annan inte hört vad mamma säger. Han har lärt sig att filtrera bort hennes röst ibland.

Min lillasyster å andra sidan är en egoistsitk liten tös som aldrig ger sig om hon har fel. Jag var själv sånn när jag var yngre och hoppas att min syster nu när hon snart blir 20 börjar växa ifrån det. Jag klarade av det. Mamma har dock ännu inte insett att hennes barn nu är vuxna och vill leva sina egna liv och bestämma själva vad man vill göra med sin tid. Vill jag sitta vid datorn ska jag fan få göra det utan att mamma pikar och säger att du måste ju röra på dig.

Jag har faktiskt haft den åsikten länge att det nog var min mor som gjorde att jag blev less på så många idrotter som ung och att min talang inte utvecklades. Hon lade sig helt enkelt i för mycket i det jag gjorde, eller inte gjorde. Tränade. Men är man en 14,15,16,17 år så vill man inte alltid träna, speciellt inte när man har lust. Det var riktigt jobbigt att hålla på med en idrott en längre tid, då man alltid ibland hamnar i svackor i sitt liv, det går inte att träna varje träningspass man planerat, ibland måste man få vila och göra något annat, men mamma var riktigt bra på att ge mig dåligt samvete.

Tillslut gav jag upp dom flesta idrotterna då det inte längre var skoj, mest för att mamma hela tiden tjatade om att man skulle träna.

En annan sak jag måste få avreagera mig är hur mina föräldrar behandlar min lillasyster. Min syster lider nämligen lätt av barnreumatism och har svårt att göra vissa saker. Men om mina föräldrar hela tiden gör dessa åt henne hur ska hon då kunna lära sig klara av dom själv. Det finns massor med barn i världen som har bra mycket svårare än min syster men mina föräldrar ska hela tiden skydda syrran. Man skjutsar henne hit och dit trots att hon kunnat ta eget körtkort i 1,5 år, som dom dessutom ska betala.

Men jag tror heller inte min syster vill växa upp, hon har hela tiden varit omogen för sin ålder. Hon kan fortfarande tjura som en liten bäbis ibland om hon inte får som hon vill. Det är ett under att hon lyckats hitta en pojkvän som är ännu mera undergiven då det i den relationen är syster som är den som bestämmer. Kan faktiskt dra paralleller mellan den relationen och den min far och mor har.

Detta skulle jag dock aldrig kunna ventilera med min familj, då skulle nog en mindre kärnexplosion ske. Jag tror faktiskt det ligger en hel del skilda åsikter under utan som vill komma ut, och gör dom det vet jag inte vad som händer.

Nästa år hoppas jag inte att det blir två veckor ”hemma”. Det skulle nog inte gå. Dom undrade om jag ville komma tillbaka vid påsk med det tackar jag nog nej till. Måste också se till att jag får tag i ett sommarjobb där jag bor nu för att vara ”hemma” i sommar i flera veckor skulle fan inte gå. Om nu inte det löser sig på ett annat sätt.

Ni som läst detta kanske tycker det är makabert att tycka så om sina föräldrar och syster, men alla har sidor som inte är så trevliga och just nu var jag tvungen att skriva detta. Givetvis älskar jag min familj och skulle gör allt för dom, och det vet dom.

Visa kommentarer