Hello world!

Tja, jag kan väl behålla rubriken för detta inlägget. Först kan jag väl kommentera namnet, deprimerad är precis så jag känner mig. Jag är en patetisk liten figur som trots mina XXXXX inte ännu haft en flickvän, än mindre haft sex. Jag har heller inga vänner och var mobbad som yngre. Jag är arbetslös och outbildad. Jag är inte bra på nått.

Så, kul att vara mig, nä, det är det väl inte direkt.

Jag har flera gånger försökt skapa en blogg där jag verkligen kan skriva ner mina tankar och känslor, men detta är nog det femtioelfte försöket. Jag har ju lite andra hemsidor, men så fort man skriver nått känsligt så är det alltid nån som tar illa upp. Ett blogginlägg ledde väl att jag till slut fick sparken, på det jobbet fick man inte säga mycket om vad man tänkte och tyckte. Andra inlägg retar bara andra människor och folk vill tycka att man är jordens äckligaste människa.

Mitt liv är ärligt talat bara fyllt av motgångar. På fel plats vid fel tillfälle. Det enda jag varit bra på är sport/idrott men det fick man ju inte vara i dagens jantesamhälle och man blev mobbad i 10 år. Jag har väl varit för ärlig och känslig.

Självmordstankar? Självklart har jag haft det. Men inte ens det skulle jag väl lyckas med eftersom jag tänker på min föräldrar och syskon. Hade jag inte haft min familj hade jag så fort det bara gått försökt åka till USA och väl där gått med i marinkåren.

Vad fan, jag är så misslyckad att jag inte har någon aning om vad jag vill göra. Jag har bara en massa skulder och kan omöjligt leva på a-kassan eftersom jag ljuger för mina föräldrar om vilka skulder jag har. Jag har ljugit så mycket att det är konstigt att dom litar på min över huvud taget. Men det är väl det föräldrar gör för sina barn.

Jag vill verkligen börja om från början med ett bra jobb och kunna betala av mina skulder. Men med min tur, eller brist på tur, lär väl inget sånt hända dom närmaste åren. Jag har faktiskt börjat vänja mig vid tanken att jag kommer vara ungkarl hela mitt liv. Det närmste jag kommer en ”date” är den med fröken höger flera gånger i veckan.

Nä, ett jobb är det verkligen det jag behöver för att kunna vända denna (negativa trend kan jag ju inte skriva eftersom jag suttit fast är i flera år), detta bottennapp. För att studera vill jag verkligen inte göra. Jag hade säkert kunnat få ganska bra betyg då jag trots allt är rätt allmänbildad men jag har absolut ingen som helst eftersom jag är så sjukt rastlös.

Så, kommentera nu hur fantastisk patetisk jag är…

Visa kommentarer