Ett klassiskt ordspråk lyder Ärlighet varar längst men frågan är hur ärlig man kan vara på internet utan att lägga krokben på sig själv. Eftersom denna blogg ska vara ett ställe där jag på ett positivt sätt marknadsför mig själv känns detta som en svårt balansgång. Jag vill ju samtidigt visa hur jag är som person och vad man kan förvänta sig av mig som person men att berätta om allt kanske inte är bästa i längden.

Jag vill berätta om hur mitt liv har varit och vad det är för omständigheter som tagit mig till en situation jag nu befinner mig i. Det är dock svårt att veta om jag vågar berätta om allt. Som dom flesta har även mitt liv varit en berg-och-dalbana i positiva och negativa perioder. Dock tror jag att mitt liva nog varit lite tuffare än dom flesta andras. I alla fall hoppas jag det.

Det kanske låter lite konstigt men jag vill inte att någon annan (förutom några riktigt elaka mördare, diktatorer och liknande) ska uppleva det liv jag har levt. Samtidigt så vet jag att det finns andra som haft det ännu tuffare. Nu ska ju inte livet vara serverat på ett silverfat, man ska ju få kämpa lite, jag hade dock uppskattat det om mitt liv varit lite enklare.

Jag har ju bra hälsa, i alla fall den fysiska, jag har en bra utbildning. Men det här med att hitta ett stadigt jobb och så jag får kontinuitet i mitt liv har jag inte alls lyckats med. Bara sedan jag flyttade till Umeå hösten 2015 har jag haft två olika jobb och i dagsläget har jag varit arbetssökande i över ett halvår. Det känns inte riktigt som jag har förtjänat detta.

Jag vill ju berätta om hur jag ser på mitt liv och varför det har blivit som det har blivit, men vågar man berätta om allt och vågar man uttrycka sina åsikter?