post hoc, ergo propter hoc

Månad: juli 2013

Inte länge kvar…

Ja, flyttpackandet flyter på rätt bra faktiskt och imorgon blir jag nog utan internet. Får se om jag packar ner PC:n imorgon och bara har min MacBook sista dagarna. Men har tömt dom flesta lådor och garderober. Ska försöka tömma klädkammaren i morgon och sedan ställa alla lådor där, som jag inte får med mig på lördag.

Just nu sitter jag och kollar på Psych, av någon anledning så började jag kolla på den och har haft den på i backgrunden. Just nu ser jag avsnittet Dual Spiers som är en hyllning till den klassiska TV-serien Twin Peaks med flera av skådespelarna från den serien göra gästinhopp i avsnittet.

Själv har jag aldrig sett Twin Peaks, men måste nog göra det och den finns ju på Netflix.

Jag gillar verkligen Psych och James Roday lyfter verkligen serien. Överhuvudtaget har den en stark ensemble.

Jag är kvar.

Jo, jag är faktiskt kvar i Norrland och så verkar det bli. Ingen vill ju fan ha mig. Inga vänner, inga tjejer och inga företag vill ha mig. Jag har varit på flertalet intervjuer, främst då i en annan del av Sverige men det blir inget av det hela.

Jag fick dock ett jobb, men historien kring vad som hände där är så skum och gör mig så jävla arg att jag inte orkar skriva om det.

Seriöst, det måste ju vara något fel på mig! Det syns nog inte på ytan eller om man träffar mig korta stunder men om folk umgås med mig i mer än 8 timmar verkar jag driva dom till sådant vansinne att dom verkar hata mig värre än en serievåldtäktsman.

Folk som jag trodde trivdes i mitt sällskap kan helt plötsligt sluta höra av sig. Det är alltid jag som måste ta initiativ till kontakt även när det gäller min familj. Det är väldigt sällan mina syskon hör av sig till mig och varje gång det händer blir jag sjukt förvånad.

Jag har haft några ytligt bekanta i stan, men sedan jag själv slutade höra av mig har jag inte hört ett ljud från någon av dom. Så, varför ska jag då envisas med att höra av mig till folk som tydligen inte vill umgås med mig.

Jag har sagt det förr och jag säger det igen. Jag kommer aldrig hitta någon tjej, få barn och gifta mig. Jag ser det som osannolikt. Speciellt om jag inte har något jobb och bor med mina föräldrar. När jag ser romantiska scener i en film eller tv-serie, eller på porrfilm för den delen, så inser jag att det där kommer jag aldrig att få uppleva. Aldrig i mitt liv kommer en söt tjej vilja vara intim med mig.

Jag har alltid varit en person som vill att människor omkring mig ska ha det bra. Släktingar, kollegor (när jag hade jobb) etc. men jag har sällan känt att t.ex. kollegor eller studiekamrater faktiskt undrat hur jag har det.

Kom faktiskt på en sak. Tjejen jag nämnde i Hej då Norrland försvann, helt plötsligt slutade hon svara på mejl och kik-meddelanden. Men det är inte ovanligt.

Kvinnan/tjejen som ni ser på denna bloggens sidhuvud, Ida Ljungqvist, försvann även hon. Ni kanske inte tror på detta men vi snackade lite faktiskt på både Skype och Facebook under kanske ett års tid, men helt plötsligt försvann hon. Fast, hon har ju försvunnit från det mest senaste dryga året. Hittade artiklar om att hon var i en lesbisk relation 2012 med en annan tjej från Playboy, men undrar om det inte var ett PR-stunt.

Andra nyheter är att jag kommer flytta tillbaka till min födelsestad nästa helg. Flyttar alltså in hos mina föräldrar, har inte råd att bo själv och kan lika gärna söka jobb där. Finns ju ändå inga jobb att söka här där jag bor idag.

Tänk vad enklare det hade varit för alla om jag inte hade fötts.

© 2020 eriohm.se

Tema av Anders NorenUpp ↑