post hoc, ergo propter hoc

Månad: maj 2011

Men håll käften för fan!

Ja, det är dags för ett ilsket inlägg.

Fast sådär jättearg är jag kanske inte, även om jag förmodligen borde. Får se också hur långt det blir, och hur välskrivet. Risken är stor att det blir lite väl mycket fel i detta inlägg.

Hur som helst. Kommer precis hem från jobbet. Gick lite tidigare idag eftersom jag har friskvårdstimme. Men såklart skulle K börja bråka. (Ja, K är första bokstaven i personens förnamn). Men K ska bara hålla käften. Att ha mage att klaga för att jag går hem en timme tidigare för att motioner samma dag som han (ja, självklart är det en gubbe) själv släntrar in 1,5 timme efter han skulle börja! Håll käften lixom!

Dessutom är det full bemanning på arbetet och när ingen annan har gått hem förstår jag inte hur han kan klaga på att jag slutar tidigare.

K är nog också en av personerna som faktiskt arbetar minst när han ska sitta i telefon. Jag har länge undrat vad i helvete han håller på med dom gånger han springer iväg på något ”viktigt” uppdrag. Jag tror fan han 50% av sin telefontid faktiskt inte sitter där han ska.

K är den som jobbat längst på arbetsplatsen och det är inte svårt att se. K måste vara en av Sveriges lataste människor. Han har vuxit fast i arbetsplatsen och ingen vågar göra sig av med ogräset. Ingen vågar ha någon annan åsikt än K, hur befängd den än må vara. Han är allsmäktig. Han är kung. Han är så jävla patetisk.

Det är inte många dagar i veckan han faktiskt börjar den tid han ska. Men jag orkar inte bry mig. Men chefen borde, men jag tror inte han vågar.

Kom igen K, skärp dig and Don’t Be a Dick!

Aaaaarrrggghh

Satans jävla skit helvete. Ja, det blir verkligen inte alltid som man tänkt sig.

Har nu i bra precis sex månader bott här där jag nu bor och arbetat på mitt nya jobb. Men oj vad jag vantrivs på jobbet. Det har faktiskt blivit så jobbigt att jag har svårt att kliva upp på morgonen och ta mig dit. Jävla skit lixom. Jag vill inte må så här dåligt. Det är en klump i magen och det är ångest och en jävla massa känslor inom mig som inte riktigt vill släppa taget. Jag trodde jag hade kommit över dessa känslor men nu har jag dom igen.

Senast jag hade dessa känslor var långt innan denna blogg skapades, sedan dess har dom väl kommit då och då men inte alls så här illa. Då liksom nu trivs jag inte alls på mitt jobb. Efter att ha pluggar och arbetat på en väldigt kreativ arbetsplats har nog hamnat på en av dom dystraste i hela Sverige. Det känns inte riktigt som arbetskamraterna bryr sig om varandra. Ärligt talat kan jag inte riktigt minnas när någon av mina arbetskamrater senast frågade hur jag mådde.

Hur som helst vet min chef i alla fall om hur jag mår och i förra veckan var en dålig vecka igen så jag fick då träffa någon att prata med. Det har nu lett till att jag ska träffa en till person att prata med. Så, det kanske går att fixa. Tyvärr har jag också mått rätt dåligt även fysisk. Har varit väldigt orkeslös och har haft typ en svag huvudvärk i flera månader nu. Vilket är väldigt irriterande. Personen jag pratade med förra veckan trodde att det kanske berodde på stress och det är ju inte helt dum diagnos.

Jag som hade hoppats på att detta skulle bli en nystart och jag hade en 5 års plan. Som jag skrev, det blir inte alltid som man tänkt sig. Själva arbetsuppgifterna hjälper heller inte då dom är så sjukt tråkiga. Det är också 900 system att hålla reda på och den dokumentation som finns är så dålig att jag nästan bli mörkrädd. Svår att hitta är den också då allt består av Word-dokument. Ingen databas att söka i här inte.

Nej, jag måste nog också hitta mig ett nytt mera stimulerande jobb som mera passar min kunskap och mina ambitioner. Det är svårt att göra förändringar med den arbetsgivare jag har nu. Det finns mycket som måste göras men det är ingen som ens vill tänka på det.

Nä, nu ska
jag ta mig i kragen och verkligen skärpa till mig.

© 2020 eriohm.se

Tema av Anders NorenUpp ↑