Nej, det ser jag som en rätt otrolig händelse, att jag skulle få egna barn. Först måste jag träffa en tjej. Bara det känns som en utopi att lyckas med. Hur ska det gå till? Jag träffar nästan aldrig singeltjejer och de få gånger jag gör det blir det ändå aldrig något av det då jag tydligen inte är speciellt attraktiv. Jag ser mig heller inte i den situationen där jag faktisk kan leva ihop med en annan människa.

I knappt 10 år till och från har jag fått tagit hand om mig själv. Visst har det varit mycket upp och ner och en del jobbiga perioder. Men just nu är jag ändå rätt trygg med mig själv och mitt nuvarande känslotillstånd. Jag vet vad jag vill, och ingen tjej skulle där passa in.

Men om jag nu på något underligt sätt ändå träffar en trevlig tjej som jag verkligen vill leva med. Skulle jag då vilja ha barn? Tveksamt. Det är nämligen så mycket jag själv vill uppleva och göra och det skulle säkert ta flera år till och jag vill inte skaffa barn efter att jag är säg 35. Det är trots allt något man måste ägna minst 20 år av sitt liv till. Det är det nog inte många som tänker på.

Där emot får gärna mina syskon skaffa barn och en av dessa är på god väg. Jag skulle kunna vara den häftiga farbrorn eller morbrorn som skämmer bort dom eftersom jag inte ha egna barn. Men jag slipper det häftiga med att ta hand om dessa under deras jobbiga perioder.

Nej, jag ser faktiskt framemot att få fortsätta leva mitt ungkarlsliv och göra det jag vill när jag vill det. Vill jag inte äta planerad maträtt utan sätta mig framför TV:n och se en film istället kan jag göra det utan att jag behöver fråga någon annan om det går. Jag kan också resa iväg utan att jag behöver få det godkänt av någon annan. En tjej skulle dessutom göra det väldigt svårt att få råd med alla saker jag vill testa.