post hoc, ergo propter hoc

Månad: december 2006

Vad fan är julstämning?

Ja, det saknas mycket om det nu, bara två dagar innan julafton. Speciellt som det är grönt på marken och det blir en varmare jul än på otroligt länge. Så, man hör ju mycket snack om att man saknar julstämning.

Men vad fan är det egentligen?

Jag, är definitivt inte i nån julstämning, kan väl i och för sig bero på att för första gången under mitt liv på denna jord som det inte är snö under julen. Har varit nära några gånger tidigare, men den kom i sista stunden och det var i alla fall kallt dagarna innan.

Så, julstämning? Nä, jag minns inte någon sådan känsla. Jag vill bara ha ett jobb och ge bort mina julklappar. Jag är för deprimerad för att känna några lyckokänslor…

Men God Jul ändå!

Jag hatar människor

Tja, kanske inte exakt alla människor som finns men många. Speciellt människor i större grupper. Det märkte man speciellt när man var ung och jag blev mobbad hur olika personer var i grupp och ensam. När man var ensam var det lätt att snacka om saker eller dom var lite osäkra. Dom vågade inte sticka ut och vara elak, men när väl gruppen kom så var det enkelt för då visste dom att nu kan dom mobba mig eftersom det var flera som gjorde det.

Och folk undrar varför jag inte litar på folk?

Jag hatar också människor som inte kan hålla det dom lovat. Det finns hur många olika situationer som helst där man lovar att jag ska fixa ditt och datt men till syvene och sist är det alltid jag själv som får se till att något händer. Det var mer regel än undantag att det hände på mitt gamla jobb och jag blev så jävla less. Nu har jag också problem med musen till datorn. Jag har gått till stället där jag köpt den och det är över 2,5 veckor sedan jag lämnade in den, trots att jag varit där flera gånger och dom lovar vi ringer när vi har något besked. Men tror ni jag har fått något samtal? NEJ!

Och folk undrar varför jag inte litar på folk?

Jag hatar också människor som inte kan använda sitt huvud för att tänka när dom kör bil. Fan vad less jag är på bilister. Jag var på stan idag och i centrum så finns det en Gårdsgata och på en sådan gäller följande regler:

5.6 Gårdsgata
Väg eller en vägsträcka som enligt en lokal trafikföreskrift ska vara gårdsgata och som är utmärkt med vägmärket för gårdsgata. Fordon får inte föras med högre hastighet än gångfart. Fordon får inte parkeras på någon annan plats än särskilt anordnade parkeringsplatser. Fordonsförare har väjningsplikt mot gående. Sektionens detaljutseende kan varieras med hänsyn till de lokala behoven.

Men denna satans jälva bilist kör i minst 50 km/h stannar inte för mig som gående och ger mig fingret för att jag blev upprörd? Varför i helvete ska jag utstå sånt för att puckot bakom ratten inte kan lära sig vanliga trafikregler. Nästa gång kör han väl över den gamla tanten som gick bakom mig.

Jag verkligen hatar folk!

Helt jälva konstigt

Såg en stor reklamskylt för Willys om att man kan handla billigare julmat hos dom. Men saken är den att det är minst 10 mil till närmaste Willys affär och hur billigt blir maten då om man ska åka dit och köpa den. Jävligt konstigt måste jag säga att man annonserar i min stad.

Hello world!

Tja, jag kan väl behålla rubriken för detta inlägget. Först kan jag väl kommentera namnet, deprimerad är precis så jag känner mig. Jag är en patetisk liten figur som trots mina XXXXX inte ännu haft en flickvän, än mindre haft sex. Jag har heller inga vänner och var mobbad som yngre. Jag är arbetslös och outbildad. Jag är inte bra på nått.

Så, kul att vara mig, nä, det är det väl inte direkt.

Jag har flera gånger försökt skapa en blogg där jag verkligen kan skriva ner mina tankar och känslor, men detta är nog det femtioelfte försöket. Jag har ju lite andra hemsidor, men så fort man skriver nått känsligt så är det alltid nån som tar illa upp. Ett blogginlägg ledde väl att jag till slut fick sparken, på det jobbet fick man inte säga mycket om vad man tänkte och tyckte. Andra inlägg retar bara andra människor och folk vill tycka att man är jordens äckligaste människa.

Mitt liv är ärligt talat bara fyllt av motgångar. På fel plats vid fel tillfälle. Det enda jag varit bra på är sport/idrott men det fick man ju inte vara i dagens jantesamhälle och man blev mobbad i 10 år. Jag har väl varit för ärlig och känslig.

Självmordstankar? Självklart har jag haft det. Men inte ens det skulle jag väl lyckas med eftersom jag tänker på min föräldrar och syskon. Hade jag inte haft min familj hade jag så fort det bara gått försökt åka till USA och väl där gått med i marinkåren.

Vad fan, jag är så misslyckad att jag inte har någon aning om vad jag vill göra. Jag har bara en massa skulder och kan omöjligt leva på a-kassan eftersom jag ljuger för mina föräldrar om vilka skulder jag har. Jag har ljugit så mycket att det är konstigt att dom litar på min över huvud taget. Men det är väl det föräldrar gör för sina barn.

Jag vill verkligen börja om från början med ett bra jobb och kunna betala av mina skulder. Men med min tur, eller brist på tur, lär väl inget sånt hända dom närmaste åren. Jag har faktiskt börjat vänja mig vid tanken att jag kommer vara ungkarl hela mitt liv. Det närmste jag kommer en ”date” är den med fröken höger flera gånger i veckan.

Nä, ett jobb är det verkligen det jag behöver för att kunna vända denna (negativa trend kan jag ju inte skriva eftersom jag suttit fast är i flera år), detta bottennapp. För att studera vill jag verkligen inte göra. Jag hade säkert kunnat få ganska bra betyg då jag trots allt är rätt allmänbildad men jag har absolut ingen som helst eftersom jag är så sjukt rastlös.

Så, kommentera nu hur fantastisk patetisk jag är…

© 2020 eriohm.se

Tema av Anders NorenUpp ↑